Hopp om snar bättring

Tur att det inte var så här illa

I fredags var jag till PH Vet. i Timrå för hältutredning av Dschinny. Det visade att det var som jag trodde. Hon har vrickat sig i då hon sprang som en galenpanna i hagen för drygt en vecka sedan. Det har blivit en påverkan på ledband och gaffelbandsförgreningar i vänster kota bak med inflammation och svullnad som följd. Tur är att vi upptäckte det i tid och att det inte är samma kota som ifjol.
Det blev behandling i kotan, ledas i drygt två veckor och sedan återbesök. Förhoppningsvis är hon o.k. då.

Lastträning

Man får väl hitta på lite andra nyttigheter när vi bara kan skritta då "tokhästen" återigen lyckats skada sig i hagen.

Idag blev det träning att lasta genom att skicka in henne i transporten. Är ju skönt att slippa vara beroende av att någon ska stänga bakbommen och luckan. Har provat en gång tidigare och då fattade hon inte så jag hade laddat upp med Lina som medhjälpare. Det hade då inte alls behövts :) Inga problem alls. Dschinny bara knatade in när jag visade henne vägen och släppte grimskaftet. Pice of a cake :) Lasta ur själv har jag gjort länge och då är hon så cool. Står alldeles lugnt medan jag öppnar bak och kommer inte förrän jag drar i grimskaftet för att visa att det är dags att gå ut. Då kommer hon lugn bakåt.

Det kan ju verka enkelt men om man vet hur jobbigt det var i början med lastningen så är det helt otroligt. Med träning, lugn och tydlighet har vi lyckats med det som från början verkade omöjligt när hon som sjuåring kastade sig ut så fort man försökte stänga bakluckan.

Fina hästen, en tokstolla som också bara är så trevlig och fantastisk :)

Nu har Dschinny lyckats igen,tror det gått troll i vårsäsongen :(

Suck, suck, suck....precis då vi kommit igång igen och är supertaggade inför säsongen så slamsar Dschinny till det och blir halt. Vi hade börjat låta henne vara ute längre på e.m. då Lina ändå kan åka förbi och ta in vid en hyfsat tidig tid. Nästan alla hästar börjar ju vara ute längre nu, det är ljusare och vårsolen värmer skönt.

Då hade vi sådan otur igår att två hästar som alltid brukar vara ute länge gick in tidigare och det passade inte den dramaqueen som Dshinny är. Att det fanns andra hästar ute brydde hon sig inte om, hon bara skulle in då de hade gått. Hade blivit stortokig i hagen som är isig och hal. Efter ca. 15-20 min förbarmade sig en vänlig själ och tog in henne, men tyvärr var det redan försent. På kvällen när Lina skulle rida var hältan ett faktum. Suck :(  Hoppas nu bara att det inte är så allvarligt.

Dags att komma igång igen

Det har varit dåligt med uppdatering den sista tiden. P.g.a. förkylda hästar har vi i den privata delen av stallet varit i någon typ av "karantän" fast förkylningen inte var anmälningspliktig då det varken var kvarka eller A2 men flera hästar fick feber och hade förkylningssymtom. Man kan ju förstå att ridskolan inte ville ha in smittan till ridskoledelen. Vi har under den här tiden varit hänvisade till att rida ute i alla väder i nästan två månader.  

Det har därför blivit mycket dåligt med någon träning eftersom underlaget ofta varit isigt och helt omöjligt att jobba på. Planen var att börja träna byten inför Msv:B i vår men nu är den planen framskjuten.

Har plastkulan i livmodern hjälpt då?  Dschinny verkade brunstig ett  tag efter hon fått kulan inlagd, så jag vet inte om den är kvar. Hon har haft lite skov då hon varit irriterad och sur men varit betydligt mer lättriden än tidigare vintrar så det är svårt att säga.

Idag visade hon tydliga brunstsignaler men var fortfarande lättriden. Det har ju gått ungefär tre månader sedan kulan blev inlagd och då brukar det komma en lättare brunst, så vi får väl se.

Matte har kommit på att jag blir mycket trevligare att rida ute i blåst och snö med en vadderad luva. Nu tycker hon att jag ska ha det på tävling också. Suck....

Året som gått, 2014

Ett tufft år igen!

När ska det bli ett lugnt år någon gång. Tycker det varit nog av prövningar ett tag nu, visserligen finns där även många ljusglimtar men även mycket sorg att bearbeta.

2014 började tufft med mamma som hade värk och mådde illa. Hon genomgick många undersökningar. Det visade sig att hon hade cancer i lungan och en dålig prognos.
Det blev många behandlingar, mestadels i Sundsvall. Hon blev allt sämre, hade outhärdlig värk, svårt att andas, ångest och kände sig otrygg i vården, både med hemtjänst, sjukvård och till sist äldreboende. Jag försökte att finnas vid hennes sida så mycket som möjligt under den här tiden. Det gjorde ont i hjärtat och inget kan man göra, bara finnas där. Den 13/6 somnade hon in och den 4/7 tog vi sista avskedet vid hennes begravning.

Eländet slutade dock inte där. Min morbror blev inlagd på sjukhus efter ett oturligt fall från ett tak. Han var på bättringsvägen men sedan tillstötte komplikationer. Han avled oväntat den 31/8. Min moster som varit ett stort stöd under mammas sjukdomstid tappade både sin syster och man inom loppet av några månader.

I maj höll hästen bokstavligen på att ramla ut ur transporten. Bara tur att Lina såg vad som höll på att hända. Golvet var genomruttet.

Ljusglimtar då? Jo det fanns naturligtvis en del sådana också. Vår fina son Martin tog sin Civilekonomexamen 24/5.
Det var den varmaste sommaren i mannaminne och vi har aldrig varit ute med båten så mycket som denna sommar.
I juli bytte jag den gamla trasiga transporten till en ny med aluminiumgolv
I oktober blev vår katt kändis i ortstidningen då hon gått från Fjärdänget hem till Gimåt igen. förra gången var 2011.
I november  tog jag utökat B-körkort, vi köpte en ny bil och Kurt och jag gjorde drömresan till New York.

Hästen då? Året började tufft även med Dschinny. Hon blev brunstig i december och blev jättebesvärlig att rida. Slog mot skänkeln och var sur som en ättika. Vi försökte då sätta in en plastkula i livmodern men det visade sig att hon hade en anovulatorisk follikel så det gick inte att få till det. Denna follikel gjorde att hon hade ont länge och var nästan oridbar fram till slutet av januari. Då var hon fantastiskt fin till mitten av mars, då hon lyckades göra illa sig i hagen och blev halt. När vi sedan skulle göra återbesök kunde vi inte åka p.g.a. influensa på anläggningen så besöket fick skjutas på, vilket gjorde att vi kom igång mkt senare än vad vi kunnat men sen så..

Trots allt jobbigt så blev det en bra säsong. Jag har fått bra hjälp av Marc som tränare och det har blivit många fina resultat med Dschinny både för mig och Lina.

Nu satsar jag på start i Msv:B nästa säsong.

Denna december  fick vi så in plastkulan i Dschinnys livmoder så nu får vi väl se om det hjälper mot hennes jobbiga vinterbrunster.

Äntligen är kulan på plats!

Förra veckan blev Dschinny vrålbrunstig precis som hon brukar i december med tillhörande tittighet och sura miner vid ridning. Hög svansföring och ovilja att gå framåt. Omöjligt att rida med sporrar och skänkla på ordentligt för då sparkar hon bara tillbaka och tjurar.
Var en regional hemmatävling under helgen som vi först hade tänkt stryka oss ifrån men på framridningen kändes hon ändå hyfsad  så jag beslöt att ändå prova. Ett felaktigt beslut visade det sig. Hon var "livrädd" för domarna, inte så kinkig på skänkeln men tillräckligt kinkig för att det skulle vara svårt att få fram henne tillräckligt. Suck....Förstörde tävlingen helt, skyggade, stannade upp och höll på. Jag genomförde ändå programmet och hon fick lov att lyda men betyget blev ju uselt. Blandat med 7or och 3or. När sedan Lina red nästa klass var hon inte lika tittig men surnade mest ihop och ville inte jobba. Så surt då hon skulle kunna glänsa genom hela MsvC programmen :(

Men i onsdags denna vecka fick vi äntligen kulan på plats i Dschinnys livmoder! Få se nu om vi slipper dessa jobbiga brunster som hon har under vintern. Vi får hoppas att kulan ligger kvar och att hon svara bra på detta.


Varit hos Anna på Nätra semin varannan dag den här veckan för att följa brunstens utveckling. Man måste lägga in kulan då hästen precis har ägglossat. I fjol lyckades vi inte då hon aldrig ägglossade eftersom hon fick ett anovulatoriskt ägg istället (ett jättestort som aldrig lossar utan blir bara större och större tills det löses upp) Vi kunde knappt rida henne på nästan två månader. Hon hade så ont p.g.a. detta. Men i år lyckades det. Hoppas nu bara att det ligger kvar och fungerar.


Har också varit till Ph-vet i Timrå och kollat så att hon är fräsch. Jag trodde inte det skulle vara något men gjorde en koll för säkerhets skull. Hon var helt fräsch :)  Passade också på att raspa tänderna. Per hittade då att hon har en bete till. Anna drog en förra vintern som börjat bli lite inflammerad. Denna var ok och ska få vara kvar. De är mycket svåra att få ut. Har superlånga rötter. Ovanligt med betar på ston. Endst 5% av stona får dom. ;)

 

Skönt med "ny" bil när jag har varit tvungen att köra transport så mycket nu. Det blev en Ford Kuga, fyrhjulsdriven, diesel,  automatväxlad. :)

 

Yiehaa! Klarade uppkörningen!

Dunderförkyld och nervös körde jag upp med släpvagn för B96 körkortet i fredags och klarade det!!! Har kört två dubbellektioner på körskola och fått massor av bra tips om backning, eko driving och en massa andra trafikregler som jag behövde påminnas om. Man hinner ju lägga sig till med en hel del dåliga vanor under åren. I körkortet ingår dessutom att kunna göra en stor säkerhetskontroll av både bil och släp och man ska kunna backa rakt och runt ett gathörn med släpet.
Jag var minst orolig för backningen då det gått så bra under körningarna och jag är ju ganska van att backa släp. Var mer orolig för att missa på eko driving eller säkerhetskontrollen.
Backningen gick sämst. Blev för stressad över situationen och började ratta för mycket, så resultatet blev att jag ormade mig bakåt runt gathörnet. Inget flyt precis men som tur var gick allt annat bra.
Nu får jag då köra tyngre bil och släp ekipage, så nu kan vi ut och titta på bil innan den andra rasar ihop.