Äntligen är kulan på plats!

Förra veckan blev Dschinny vrålbrunstig precis som hon brukar i december med tillhörande tittighet och sura miner vid ridning. Hög svansföring och ovilja att gå framåt. Omöjligt att rida med sporrar och skänkla på ordentligt för då sparkar hon bara tillbaka och tjurar.
Var en regional hemmatävling under helgen som vi först hade tänkt stryka oss ifrån men på framridningen kändes hon ändå hyfsad  så jag beslöt att ändå prova. Ett felaktigt beslut visade det sig. Hon var "livrädd" för domarna, inte så kinkig på skänkeln men tillräckligt kinkig för att det skulle vara svårt att få fram henne tillräckligt. Suck....Förstörde tävlingen helt, skyggade, stannade upp och höll på. Jag genomförde ändå programmet och hon fick lov att lyda men betyget blev ju uselt. Blandat med 7or och 3or. När sedan Lina red nästa klass var hon inte lika tittig men surnade mest ihop och ville inte jobba. Så surt då hon skulle kunna glänsa genom hela MsvC programmen :(

Men i onsdags denna vecka fick vi äntligen kulan på plats i Dschinnys livmoder! Få se nu om vi slipper dessa jobbiga brunster som hon har under vintern. Vi får hoppas att kulan ligger kvar och att hon svara bra på detta.


Varit hos Anna på Nätra semin varannan dag den här veckan för att följa brunstens utveckling. Man måste lägga in kulan då hästen precis har ägglossat. I fjol lyckades vi inte då hon aldrig ägglossade eftersom hon fick ett anovulatoriskt ägg istället (ett jättestort som aldrig lossar utan blir bara större och större tills det löses upp) Vi kunde knappt rida henne på nästan två månader. Hon hade så ont p.g.a. detta. Men i år lyckades det. Hoppas nu bara att det ligger kvar och fungerar.


Har också varit till Ph-vet i Timrå och kollat så att hon är fräsch. Jag trodde inte det skulle vara något men gjorde en koll för säkerhets skull. Hon var helt fräsch :)  Passade också på att raspa tänderna. Per hittade då att hon har en bete till. Anna drog en förra vintern som börjat bli lite inflammerad. Denna var ok och ska få vara kvar. De är mycket svåra att få ut. Har superlånga rötter. Ovanligt med betar på ston. Endst 5% av stona får dom. ;)

 

Skönt med "ny" bil när jag har varit tvungen att köra transport så mycket nu. Det blev en Ford Kuga, fyrhjulsdriven, diesel,  automatväxlad. :)

 

Yiehaa! Klarade uppkörningen!

Dunderförkyld och nervös körde jag upp med släpvagn för B96 körkortet i fredags och klarade det!!! Har kört två dubbellektioner på körskola och fått massor av bra tips om backning, eko driving och en massa andra trafikregler som jag behövde påminnas om. Man hinner ju lägga sig till med en hel del dåliga vanor under åren. I körkortet ingår dessutom att kunna göra en stor säkerhetskontroll av både bil och släp och man ska kunna backa rakt och runt ett gathörn med släpet.
Jag var minst orolig för backningen då det gått så bra under körningarna och jag är ju ganska van att backa släp. Var mer orolig för att missa på eko driving eller säkerhetskontrollen.
Backningen gick sämst. Blev för stressad över situationen och började ratta för mycket, så resultatet blev att jag ormade mig bakåt runt gathörnet. Inget flyt precis men som tur var gick allt annat bra.
Nu får jag då köra tyngre bil och släp ekipage, så nu kan vi ut och titta på bil innan den andra rasar ihop.

Härlig "Galenpanna" till häst på klubbtävling

Den 2/11 var det klubbtävling på ÖOR. Jag startade LA:1 och MsvC:1 med Dschinny. Så himla kul!!! Dschinny blev taggad som tusan när hon hörde musiken inne i ridhuset innan vi fick gå in. Med spetsade öron kunde hon inte stå still en sekund. På framridningen var hon fortfarande glad och alert men ändå nedtaggade  till en mer lagom nivå, men när vi så kom in på banan ......... Hon sög på som bara den men samtidigt var hon så övertaggad så hon skyggade för både det ena och det andra. Domare verkade hon aldrig ha sett förut ;)
Vi genomförde i alla fall programmet hyfsat. Hon hade en härlig energi och vilja med tyvärr gjorde ju överladdningen att vi fick en del missar. Vad gör väl det då vi hade så himla kul :D Vi fick 64,474% och en andraplacering.
Nästa klass var en MsvC:1 och då hade hon lugnat ned sig betydligt och då tog vi hem vinsten med 64,681%.

Härliga häst!

New York!!!

Bästa "gubben" och jag har varit på resan som jag drömt om ett längre tag. New York :)  Det var en fantastisk resa med massor av puls och mycket att uppleva. Vi sov fem nätter i NY och med den långa restiden blev vi borta en vecka. Hade inte varit fel med några fler dagar men vi får väl återvända någon gång.




Wall Street med New York Stock Exchange

Times Square

Isbana i Central Park. Häftiga kontraster!

Imagine, till minne av John Lennon i Central Park

Vår utsikt från från hotellbarens takterass. Empire State Building

Brooklyn Bridge

Utsikt från Empire State Building

Vy från båten ut till Frihetsgudinnan

Frihetsgudinnan.

Ellis Island. Hit kom de som sökte lyckan "Over there". Skulle man få stanna i Amerika eller inte? Det var frågan.

Elfte september memorial. Till minne av 11 september attackerna och alla de som fick sätta livet till. Mäktigt!

Nya skyskrapor har byggts upp. Den ståtligaste av de alla, One World Trade Center

Jag och Kurt promenerar på Brooklyn Bridge

Förutom allt detta hann vi också besöka Soho, Chinatown, Little Italy och lite shopping på bland annat det berömda varuhuset Macy´s där kända designmärken trängdes med varandra i flera våningar ett helt kvarter . Hektiska men minnesvärda dagar :)

 

 



Mer sorg :(

Man brukar ju säga att en olycka sällan kommer ensam. Var på min morbrors begravning den 26/9.  Han gick helt oväntat bort den 31/8. Han ramlade ned från en stege och skadade sig i början av juli, men hade börjat repa sig, så dödsfallet var helt oväntat. Mina tankar går till mina kusiner och min moster som nyligen mist sin syster, min mamma, och nu sin man. Livet är oförutsägbart och hårt ibland.

Denna fina dikt delade min moster in på facebook

Vår katt Mimmi,numera kändis i ortstidningen

Månadslång vandring hem

Visa bi

Karin Ramén är glad att Mimmi åter en gång hittat hem efter en månads lång vandring.

Blandraskatten Mimmi i Gimåt är en skygg liten dam, men det hindrar henne inte från att vara modig. Vid två tillfällen har hon, över E4:an, Botniabanan, en massa starkt trafikerade vägar och minst en bro, vandrat från sommarstugan i Fjärdänget till hemmet i Gimåt.

Att säga att åttaåriga honkatten Mimmi är en rymmare är fel, för hon har ju egentligen inte rymt utan bara valt att gå hem, oavsett avståndet. 2011 gjorde hon det första gången och nyligen upprepade hon den månadslånga vandringen från familjens sommarstuga i Fjärdänget till hemmet i Gimåt.

– Den här gången så skojade vi och sa att hon nog gått hem till Gimåt igen, men vi trodde inte på det egentligen, säger Karin Ramén som äger Mimmi.

Sommaren 2011 så bodde Mimmi med familjen Ramén i stugan i Fjärdänget. Den sommaren skötte man även dotterns katt, men han är innekatt och bodde inne i stugan medan Mimmi föredrog att vara ute och sova på altanen.

– Allt gick bra i flera veckor men en dag såg jag att hankatten liksom retade Mimmi genom fönstret genom att boxa med tassarna, jag kunde se hur förnärmad hon blev, berättar Karin.

– Sen körde hon svansen rätt upp i vädret och bara drog.

De trodde då att Mimmi försvunnit för alltid eftersom de inte såg henne mer. Genom att stanna extra länge i stugan ville de vänta ut och se om hon skulle komma tillbaka, men det gjorde hon inte.

– Efter en månad så sa min man att det var en katt utanför fönstret som ville in, jag trodde att han skämtade, säger Karin och skrattar.

Det var Mimmi som kommit hem, mager men helt och hållet oskadd. Fågelvägen är det runt en mil mellan stugan och hemmet men hon har förmodligen gått betydligt längre än så, över såväl Botniabanan som E4:an, flera hårt trafikerade vägar och en bilbro.

I två somrar har det sedan gått bra, Mimmi har följt med till sommarstugan och stannat där, tills för några veckor sedan.

– Det verkar som om samma sak hände igen med dotterns hankatt, och Mimmi tänkte nog att "nej, nu vill jag hem till mitt revir".

Familjen Ramén skojade då om att Mimmi nog gjort samma vandring igen, utan att riktigt tro på det. De stannade kvar i stugan och så plötsligt en dag ringer sonen hemifrån Gimåt med orden "nu är hon här". Mager men utan en skråma hade hon gjort samma vandring hem ännu en gång. Och även denna gång tog det ganska precis en månad att komma hem.

 

Pernilla Näslund

0660-29 55 57pernilla.naslund@allehanda.se

 

 

 

 

 

 

 

En bra säsong :)

 

Tävlingssäsongen kan jag inte annat än vara nöjd med. Bästa resultatet kom på hemmatävlingen i augusti då jag red på över 68% i MsvC:1. En andraplacering och en första placering med div 1 laget. Av alla startande i lagen hade jag och Dschinny den högsta procenten. Inte så illa särskilt med tanke på att jag några veckor tidigare tyckte att jag var urdålig och hade självförtroendet på botten. Tack vare Marc ryckte jag upp mig och fick självförtroendet tillbaka. Han boostade mig ordentligt. Tack för det!!!
Träningarna för Marc har verkligen gjort susen. Har haft någon placering på alla tävlingar jag deltagit i och ibland lyckats få riktigt höga procent, men framför allt så har jag hittat glädje och självförtroende i ridningen även på tävling.

Tyvärr är vi nu isolerade på ridklubben p.g.a. hästinfluensa så tävlingssäsongen tog abrupt slut och vi kunde inte slutföra div.1 serien men jag är nöjd ändå.

Vinst för vårt div1 lag

 

Det har också gått riktigt bra för Lina. Hon har lyckats göra två kval i MsvC med Dschinny och även hon har placerat sig bra med bl.a. en tredjeplacering i MsvC:2. Delad glädje är dubbel glädje! Så kul att kunna vara ute på tävlingar tillsammans :)

Lina och Dschinny tredjeplacering MsvC:2 i Umeå

 

 

En annorlunda sommar

Råskärsön

Den varmaste sommaren i mannaminne och inte bara det har varit annorlunda den här sommaren. En stor tomhet efter mamma finns där, jobb med att tömma hennes lägenhet och försäljning av den. Jag och Kurt flyttade in i stora stugan i Fjärdänget med mycket blandade känslor. Både skönt och bekvämt att bo där med samtidigt en del ångest, för det är så mycket mamma i väggarna. Jag vet att hon skulle vara glad att vi flyttat in men......

Grilltajm

Mitt i all denna röra av både känslor och jobb har vi ändå försökt ta vara på de fina sommardagarna och varit ute en hel del med båten och vi har väl aldrig badat så mycket på många år. Rekordvarmt både på land och i vattnet. Vi har umgåtts tätt med barnen som också bor i egna stugor på tomten. God mat och god dryck i goda vänners lag har det blivit ofta.



På hästfronten är det lugnt. Dschinny myser med sina hagkompisar hos Helena och Björn ett stenkast från Fjärdänget. Man riktigt ser hur gott hon mår av att få gå i den lilla trevliga flocken dygnet runt. En del skogsturer har det blivit och träningar för Marc. Har börjat rida med kandar och det går riktigt bra. När många hästar blir slöa av värmen så är Dschinny som bäst. Vi tränade i över 30graders värme för Marc och hon var superfin!

Marc rider Dschinny.
Han tyckte det var mycket trevligt och hon blev så pampig :)
 

Jag har under sommaren bytt bort den gamla trasiga hästtransporten till en ny Cheval med aluminiumgolv, så nu ska hon åka säkert igen.

Nya transporten

 

Lite tävlingsresultat

Det har varit lite dåligt med uppdateringar nu eftersom viktigare saker upptagit min tid och tankar. Ända sedan hösten har livet varit som en berg och dalbana eftersom mamma blev allvarligt sjuk i cancer och jag har funnits med henne ända in i det sista.

Jag har försökt att rida, träna och tävla så gott det har gått men det har inte varit prio ett och tankarna har ofta varit upptagna av oro för mamma.

Sedan sista tävlingsuppdateringen har jag hunnit med att vinna en LB:3 i Nordmaling. Startade också en LA:4 men fick lite stora missar på en annars fin häst.

Har också varit i Umeå och tävlat LA:3. Hamnade precis utanför placering i två av tre starter. Riktigt snöpligt. Helt godkända resultat med lite drygt 61% i två starter och lite drygt 62% i en start men vi kan bättre. Nu får vi se framåt och träna på så procenten blir ännu högre.

Dschinny har fått komma ut på sommarbete i Idbyn till sin "gamla" sommarflock. Ett helmysigt gäng. Hon njuter med sina kompisar i fulla drag. Det får bli en veckas vila sedan kör vi igång igen.

Sista avskedet av älskade mamma

Igår fredag den 4/7 tog jag och min familj, släkt och vänner det sista avskedet av mina älskade
mamma i Arnäs kyrka. Det är nästan precis två år sedan vi tog sista avsked av pappa. Det är mycket svårt och tungt att både mamma och pappa nu är borta. Sådan fruktansvärd tomhet och saknad.
Känns i alla fall bra att jag kunnat vara med mamma och stöttat henne så gott jag kunnat under hennes svåra sjukdomstid. Nu har hon i fått frid och slipper de svåra smärtorna.

Tack för en fantastiskt fin och ljus barndom. Finns inte ord




Min alltid så eleganta mamma
Här skålar hon stolt för Lina i Luleå då hon tog sin ingenjörsexamen 26/11 2011

Fredagen den 13/6. Sorgens dag

Fredagen den 13/6 slutade min fina mamma sina dagar 78år gammal. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig men det är också skönt att hon nu slipper smärta och ångest och får  återförenas med pappa.

Förra sommaren började det med ryggont och illamående. Det visade sig vara cancer i lungan. Det gick inte att bota, men för att slippa så stora smärtor och få en längre tid i livet genomgick hon både strålning och cellgiftsbehandling efter jul. Det har varit en mycket jobbig tid och tyvärr spred sig cancern trots alla tuffa behandlingar. Med stor smärta, ångest och andningssvårigheter kämpade hon på, men till slut orkade kroppen inte längre. Hon somnade in på Båtsmanstorpet fredag den 13/6. Kändes ändå bra att hon fick smärtstillande mediciner och ångestdämpande och kunde lugnt och stilla somna in. Hon var klar nästan in i det sista. På onsdagen hälsade också min moster och morbror på henne. De hade varit på Irland. Vi  pratade om deras upplevelser där och mamma var med i samtalet, skrattade och var glad.

Det har varit en tuff resa men det känns bra att jag kunnat vara med henne så mycket som möjligt under den här svåra tiden. Jag är enda barnet så vi är mycket nära varandra och kom nog varandra ännu närmare under den här tiden.
Personalen på Båtsmanstorpet har tagit hand om henne på ett fantastiskt fint sätt och min moster har också varit med mig och mamma in i det sista.

Uppskattar verkligen min mosters stöd både till mamma och mig. Vi har lärt känna varandra och fått en mycket djupare relation än tidigare.

Mammas 75års dag

Mamma och jag hälsar på Lina i Luleå

Mamma som många minns henne i sin fina Sverigedräkt och hatt.
Här tillsammans med pappa som hade Alzheimers sjukdom. Hon besökte honom så ofta hon kunde tills han dog för två år sedan. Jag tror att de nu får återförenas på något sätt.
Mina älskade föräldrar är nu borta från jordelivet båda  två alldeles för tidigt kan jag tycka men tyvärr kan vi inte styra över liv och död. Tack för en fin barndom och ert stöd i livet.

Mitt hjärta gråter

Idag var jag, Kurt och Lina till mamma på Båtsmanstorpet där hon bor nu. Vi firade en försenad morsdag eftersom vi var i Luleå förra helgen och hon tyvärr är alldeles för sjuk att följa med. Min moster, morbror och kusin Peter var också där.
Jag är hos henne  i stort sett varje dag. Det är gör så ont i hjärtat att se hur hon blir sämre i sin sjukdom för varje dag. Hon kämpar på men ångesten och vetskapen om att det inte finns någon återvändo finns där hela tiden.

                                                                     

             

Träning för Marc som kunde slutat illa

Igår fredag tränade jag för Marc. Det var en bra och behövlig träning då jag fortfarande tycker att vi är lite ringrostiga. Behöver hjälp att hitta tillbaka till vilken form jag ska rida henne i. Hon har efter hältan varit av och på och orolig i munnen. Tog ut vet. i veckan för att kolla tänderna. Det var lite vassa piggar men inget som borde påverka.
Jag har tidigare jobbat en del med att korta tyglarna och formen. Då säger Marc  att jag måste länga på tyglarna. Hon får inte plats med sina rörelser annars. Ja, inte är det lätt att rida och det är väl det som är tjusningen eller..... Marc klev även upp på henne för att visa sitt resonemang och jag kunde bara hålla med.

 

När vi sedan lastade ur hemma på ÖOR tycker Lina att golvet i transporten sviktar när hon kliver ur. Då ser vi att det är en grop i matta och när vi sliter loss mattan för att titta under så är golvet ruttet!!! Eftersom mattan är limmad på golvet så har vi inte kunnat se vad som varit på gång. Himla tur att Lina såg det! Som tur är så är ju Kurt metallarbetare så nu blir det en provisorisk plåt till att börja med och sedan ett aluminiumgolv.

"Islossning"

Hipp, hipp, hurra för Martin son nu tagit Civilekonomexamen den 24/5! Bra jobbat pojken min :D
Naturligtvis var vi i Luleå och gratulerade.

Cermoni

Diplom och nål till alla examinerade

Snapsakademin

 

Titel: Civilekonom :)

Fina syskon

Snyggingar på bankett i Boden
Jan, Martin, Kurt och Lina

Nöjd kille!



Trerätters middag 



Festligt med pyroteknik till musik inomhus

Ringrostigt ekipage

Tävlade i Härnösand idag. Var väl för optimistisk då jag startade i en Msv:C då vi knappt tränat ordentligt sedan januari men......
Som tidigare har Dschinny problem med banan närmast vägen i Härnösand och det var där Msv:C gick. Det är mycket farligt vid ena kortsidan och då blir hon så spänd. Tycker väl att hon borde lära sig snart att strunta i dylika faror men, tydligen inte :(  Tidigare i veckan red vi bredvid lösspringande häst på ridplanen och hon brydde sig inte nåt, men det var ju hemma det. Den harmoniska hästen från hemmatävlingen förra helgen var som bortblåst.

Startade sedan i LA:3 som gick bättre men då var matte lite slut i huvudet så det blev felridning och lite slarviga vägar. Känner att vi nog är väl ringrostiga. Har ju knappt ridit skolor och skänkelvikning på ett par månader. Vi skrapade ändå ihop 61% och formen var rätt ok, så jag får väl vara lite nöjd ändå.

Vinst på hemmatävlingen idag!

Helt underbar häst på hemmatävlingen idag! Vi har ju knappt kommit igång efter vinterns krångel med brunster och sedan en hälta på det. Ville inte belasta Dschinny för mycket eftersom vi precis börjat våga oss på böjda spår igen men hemmatävling är hemmatävling så jag ville gärna med, så det fick bli en LB:2.

Wow vilken positiv häst! Det var liksom bara att åka med :) Kändes så skönt. Takten satt perfekt och hon var taggad utan att bli spänd. Precis som hon ska vara när hon är som bäst. Tyvärr njöt matte lite väl mycket av hästen så hon glömde helt bort en halt i programmet så det blev avdrag för felridning. Men vad gör väl det? Hästen var fantastisk och vi vann på 67:33% :D