Ja, så är jag nu hemma med nytt gips och ska komma in i några slags rutiner för att överleva. Bryt ihop, kom igen och gå vidare. Klarade av att ta fram frukosten nästan själv ibland hoppande på kryckor och ibland rullande i rullstol. Jag får absolut inte stödja det minsta på foten :( Kurt hade förberett med att ställa maten på lägsta hyllan. Han hade värmt mjölk till chokladen och gjort kaffet klart. Detta hade han sedan hällt i termosar så jag bara kunde hälla upp. Fatta hur bra gubbe jag har!
Efter morgontoalett och lite sjukgymnastik tog jag tag i detta med anmälan till försäkringsbolagen.
Längtar redan till stallet och min fina häst som verkligen kan ställa till det på olika sätt. Börjar nästan undra om det vilar någon förbannelse över oss två. Är i alla fall mycket tacksam över all hjälp jag får av goa vänner. Tack!
Nu är klockan bara 9.00. Det kommer att bli en låååg dag.
En blog om min Prinsessa och Dramaqueen i lyxförpackning
Vilken tur att du har en fantastisk make :-)
SvaraRadera