Förra sommaren började det med ryggont och illamående. Det visade sig vara cancer i lungan. Det gick inte att bota, men för att slippa så stora smärtor och få en längre tid i livet genomgick hon både strålning och cellgiftsbehandling efter jul. Det har varit en mycket jobbig tid och tyvärr spred sig cancern trots alla tuffa behandlingar. Med stor smärta, ångest och andningssvårigheter kämpade hon på, men till slut orkade kroppen inte längre. Hon somnade in på Båtsmanstorpet fredag den 13/6. Kändes ändå bra att hon fick smärtstillande mediciner och ångestdämpande och kunde lugnt och stilla somna in. Hon var klar nästan in i det sista. På onsdagen hälsade också min moster och morbror på henne. De hade varit på Irland. Vi pratade om deras upplevelser där och mamma var med i samtalet, skrattade och var glad.
Det har varit en tuff resa men det känns bra att jag kunnat vara med henne så mycket som möjligt under den här svåra tiden. Jag är enda barnet så vi är mycket nära varandra och kom nog varandra ännu närmare under den här tiden.
Personalen på Båtsmanstorpet har tagit hand om henne på ett fantastiskt fint sätt och min moster har också varit med mig och mamma in i det sista.
Uppskattar verkligen min mosters stöd både till mamma och mig. Vi har lärt känna varandra och fått en mycket djupare relation än tidigare.
 |
| Mammas 75års dag |
 |
| Mamma och jag hälsar på Lina i Luleå |
 |
| Mamma som många minns henne i sin fina Sverigedräkt och hatt. Här tillsammans med pappa som hade Alzheimers sjukdom. Hon besökte honom så ofta hon kunde tills han dog för två år sedan. Jag tror att de nu får återförenas på något sätt. Mina älskade föräldrar är nu borta från jordelivet båda två alldeles för tidigt kan jag tycka men tyvärr kan vi inte styra över liv och död. Tack för en fin barndom och ert stöd i livet. |
