Knasiga "prinsessan"

Zinkaband för att stadga kotan tyckte "prinsessan" var helt onödigt. Vi satte på det i gårkväll och när jag kom för att kolla till henne i morse var hon så upprörd över bandaget. Hade sparkat i boxväggen och stod och sparkade med benet i hagen. Mycket onödigt:( Förbandet är ju till för att hjälpa till med läkningen men utav allt sparkande hade hon blivit svullen och varm i kotan vilket hon inte varit tidigare :(
 Klippte bort förbandet och Camilla hjälpte mig göra bandage med paddar och elastisk linda ned över kotan istället. Men se det passade inte prinsessan heller. De sparkade hon bort.

Lina kylde den svullna och varma kotan så får vi hoppas att allt sparkande inte försämrat läkningen.

Det blev en kort stund av solsken :(

Lina promenerar med konvalescenthästen, suck:(

Taggad till tänderna för att träna vidare efter en riktig skitstart i Umeå med en lite för glad och  spänd häst som mest sprang omkring på banan krossades planerna ännu en gång.
Plötsligt för två veckor sedan blev Dschinny rejält halt på ett bakben i trav. Insåg att det inte tänkte gå över så det blev att dra ned till Timrå för veterinärbesök hos PH-vet.
Per hittade skadan direkt med hjälp av longering, värmekamera och ultraljud. Hon har vrickat sig, kotat över, höger kota bak rejält. Inflammation och en påverkan på ett ledbandsfäste. Skönt att han hittade felet direkt, att det inte är en belastningsskada och att prognosen är god.
Hon behandlades i kotan och så ska vi lägga zinkbandage och gå med henne i två veckor. Sedan återbesök så får vi se.

Jag har nu haft Dschinny i fem år och endast fått en hel tävlingssäsong. Det var i fjol.
Det har varit de mest varierande problem vilket ju i och för sig är bra. Först gick hon inte att lasta och blev sparkad på en hasled så vi fick fara akut till Bergsåkers veterinärklinik för att spola rent leden. Hon har vridit ett framknä i hagen med en liten men ack så svåridentifierad ligamentskada på ett knä. Lyckats kasta av mig då hon blev rädd för en smäll av en sten. Jag föll så illa så det blev en bruten fotled för mig och gips i tre månader, så var även den säsongen över. Efter allt detta fick vi äntligen en hel säsong i fjol.

Så var det  dags igen. Surt att det ska hända nu när hon är så fin efter en skitjobbig vinter med follikeln som inte ville släppa och att tävlingssäsongen står för dörren. Dessutom och jobbigast av allt är att min kära mamma är allvarligt sjuk och behöver massor av stöd, så jag har helt enkelt inte ork för en sjuk häst också.
Vid närmare eftertanke så har jag nog egentligen ingen ork för något tävlande heller nu.